Hanna Aho
Illustration: Silja-Maria Wihersaari
Översättning: Elisa Pitkälä
----
Alvar skulle vilja att mamma pratade on Gud, sådär som mormor, mjukt och tryggt. Nu när mormor inte längre finns. Men ingen pratar om Gud längre. Bara on ödet. Vart har Gud tagit vägen?
Vart tog Gud vägen? är en berättelse om barnatro och underligt beskydd i en värld utan tro på Gud.
Först efter en vecka berättar Alvar för Ebba. Efter skoldagen föler han med hem till familjen Sjölund, och på vägen dit berättar han för Ebba om ängeln och om vad han tänker om ödet. Ebba tror inte på att ödet finns. Hon säger att det inte finns något öde som för bort människor och att det bara är påhitt. Alvar vill tänka likadant, att det bara är påhitt, men då kommer han att tänka på en annan sak.
– Mamma sade att änglar inte finns. Mamma tror inte ens på Gud och sådana saker, trots att mormor trodde på Gud.
– Vår mamma skrattar inte alls åt Gud och hon tänker inte på dem som lögn, säger Ebba. - Mamma tror också på himlen. Många av våra
släktningar är redan där.
– Är er mormor också där? frågar Alvar.
– Inte mormor, men morfar är där, för han föll från en stege. Vår mormor kan vara din mormor också, om du vill, lovar Ebba. – Det
gör nog inget för henne eftersom hon bor så långt borta.
Alvar är inte säker på om han vill ha en sådan mormor som bor långt ifrån och som man inte är säker på om hon gillar honom. Men hos familjen Sjölund finns det många människor som han tycker om.
Rekommenderad ålder: 7–10 år